Makrokommentar januari

Den som hade hoppats på ett mindre dramatiskt nyhetsår 2021 lär ha blivit besviken i januari. Donald Trump fortsatte att chockera ända in på slutet av sitt presidentskap. Trots att Trump är Trump var det nog få som hade kunnat ana att vi skulle hinna få se en andra riksrättsprocess inledas mot honom. Detta efter misstanke om uppvigling till den omtalade stormningen av kongresshuset.

USA:s nya president Joe Biden har inte mycket gemensamt med sin företrädare. Skall man ändå försöka peka på något skulle det kunna vara intresset i att använda så kallade presidentdekret för att driva igenom politik. Under sina första 10 dagar i Vita Huset hade Biden hunnit utfärda hela 24 stycken, vilket bland annat har inneburit att USA nu är tillbaka i såväl Parisavtalet som i Världshälsoorganisationen.

Finansmarknaderna inledde månaden i ett positivt sentiment där Demokraternas valsegrar i senatsvalen i Georgia innebar en majoritet i kongressen och höjde förväntningarna om finanspolitiska stimulanser. Redan en dryg vecka efter valsegern presenterade Joe Biden ett förslag till stimulanspaket på smått otroliga 1 900 miljarder amerikanska dollar. Som jämförelse kan nämnas Obamaadministrationens krispaket under finanskrisen 2009 som uppgick till 800 miljarder dollar.

Även om planen slimmas ner, på grund av demokraternas knappa majoritet i senaten, torde den makroekonomiska effekten bli stor. Inte minst då planen innehåller betydande transfereringar till hushållen. Kombinerat med en lyckad vaccineringskampanj och en fortsatt expansiv penningpolitik, har detta alla förutsättningar att få ordentlig fart på tillväxten.

Starkare tillväxtutsikter har inneburit stigande inflationsförväntningar. Detta har i sin tur pressat upp amerikanska långräntor under inledningen av året. Om detta kommer att fortsätta, och i vilken utsträckning, är svårt att bedöma. Inte minst med tanke på att Federal Reserves stödköp innefattar obligationer med långa löptider. Vid räntemötet i januari konstaterade Fed-chefen Jerome Powell att det ännu är för tidigt att spekulera i när man skall börja trappa ner på obligationsköpen.

Vid sidan om stigande amerikanska långräntor har förseningar i det europeiska vaccineringsprogrammet bidragit till en dämpad riskvilja under slutet av januari. På grund av produktionsproblem kommer Astra Zeneca inte kunna leverera så mycket av sitt covid-19-vaccin som bolaget har avtalat med EU. För svensk del innebär det exempelvis 600 000 färre doser än utlovat i februari.

Vid en titt på vaccineringskurvorna för olika länder är det tydligt att EU har hamnat på efterkälken. Den främsta anledningen till detta är dock inte förseningar i vaccinleveranser, utan det har helt enkelt att göra med att EU kom igång senare. Till skillnad från USA och Storbritannien nödgodkände inte EU något vaccin i december, utan istället inväntade man ordinarie godkännande. Det är dessa veckors förskjutning som nu återspeglas i vaccinstatistiken.

Konjunkturinstitutets barometerindikator, som sammanfattar stämningsläget i svensk ekonomi, ökade i januari till 100,0 (från 95,6 i december). Uppgången var oväntad sett till Infronts prognosenkät enligt vilken indikatorn väntades ha sjunkit till 95,4. Det är första gången sedan pandemins utbrott som den viktiga 100-gränsen nås, vilken markerar ett sorts historiskt genomsnitt. Enligt KI är det tillverkningsindustrin som bidrar mest till ökningen. Efter att ha backar något i december ökade tillverkningsindustrins konfidensindikator till 113,3 från 106,9 föregående månad.

Text: Joakim Sandén