Makrokommentar februari

Efter en tid av visst avvaktande fick till slut Coronaviruset världens börser på fall. Allvaret i situationen kan inte överdrivas och Strukturinvests månadsbrev för februari domineras därför helt av det pågående virusutbrottet, som alltmer börjar likna en global pandemi.

Trots att spridningen av det så kallade coronaviruset har pågått i över två månader – med omfattande mänskliga och ekonomiska konsekvenser – var de globala aktiemarknaderna fram tills i mitten av februari förvånansvärt likgiltiga inför de risker som viruset innebar. Istället verkade investerarkollektivet mest fokusera på stimulansåtgärder och förbättrade konjunktursignaler. Börsrekord noterades på flera håll, däribland i både Sverige och i USA.

Feststämningen på aktiemarknaden avbröts den 21 februari då italienska myndigheter tillkännagav att 17 fall av coronavirus upptäckts i den lilla staden Codogno i norra Italien. Redan dagen därpå var antalet bekräftade fall 60 och siffran har sedan dess ökat explosionsartat, varpå flera har avlidit.[1] Utöver Italien har även stora utbrott av viruset drabbat Iran och Sydkorea.

Att viruset inte längre är begränsat till Kina, utan sprids okontrollerat även i andra världsdelar, fick världens börser på fall. Under månadens sista vecka föll exempelvis det breda amerikanska börsindexet S&P 500 hela 12,5 procent – den största nedgången på en vecka sedan finanskrisen i oktober 2008. Börsras av motsvarande magnitud noterades i princip på samtliga av världens börser.

När det kommer till de realekonomiska konsekvenserna av virusutbrottet är den kanske mest oroande signalen hittills det stora raset i kinesiskt inköpschefsindex. Den 29 februari presenterade Kinas statistiska centralbyrå PMI-data för tillverkningsindustrin. För februari var siffran 35,7, jämfört med 50 föregående månad. Detta är den lägsta siffran som presenterats sedan 2005, då Kina började redovisa statistiken.

Trots att chocksiffran vittnar om att Kina drabbats väldigt hårt av virusutbrottet finns det några ljuspunkter man bör beakta. Enligt Bloomberg är exempelvis de kinesiska fabrikerna tillbaka på 60 - 70 procents kapacitet. Det kan även nämnas att antalet nya fall som rapporterats i Kina har sjunkit ganska markant den senaste veckan.

Det är fortfarande mycket oklart hur virusutbrottet kommer att påverka den globala tillväxten på medellång sikt. Helt avgörande blir hur väl man lyckas isolera och kontrollera de nuvarande utbrottshärdarna, hur centralbanker och politiker kommer agera, samt hur de ekonomiska effekterna sprider sig mellan olika ekonomier.

Man kan identifiera tre kanaler genom vilka ekonomisk skada kan sprida sig från en region till en annan. Den första är effekten på tillväxten i de länder som är direkt beroende av de virusdrabbade områdena för sin efterfrågan. Den andra och betydligt mer svårbedömda kanalen är störningar i leverantörskedjorna. Slutligen finns det som på engelska brukar kallas ”financial contagion” (finansiell smitta) och handlar om hur finansiella störningar sprider sig på de tajt sammanlänkade finansmarknaderna.

Marknaderna har satt viss tilltro till att centralbankerna kommer agera stödjande. I stora delar av Asien finns handlingsutrymme tack vare positiva realräntor. Detta gäller även för USA där marknaden redan har börjat prisa in räntesänkningar från Fed om ca 0,5 procentenheter. Utrymmet för räntesänkningar är alltjämt mindre i både Japan och i Europa. Här torde första försvarslinjen istället bestå av finanspolitiska lättnader, skulle läget förvärras.

[1] Per den 2 mars uppgår antalet smittade i Italien till 1 694 personer samt 34 dödsfall

Text: Joakim Sandén