Polisens misslyckande skylls på brottsoffer

Anslagen till polisväsendet har ökat de senaste åren. Trots det löste polisen färre brott 2011 än året innan. Det visar ny statistik från Rikspolisstyrelsen som Dagens Nyheter m.fl. media i dag rapporterar om.

Från 2006 till 2011 ökade anslagen till polisen i stadsbudgeten med 25 procent. Men antalet uppklarade brott har inte ökat på samma sätt. År 2011 klarade polisen upp 16 procent av brotten, det är en minskning på 1 procent jämfört med året innan. Samtidigt har antalet uppklarade brott ökat sedan 2006, men antalet anmälda brott har ökat i en högre utsträckning. Sämst i landet är polismyndigheten i Stockholms län, där endast 14 procent av brotten klaras upp.

Till DN säger kanslichefen Kalle Wallin vid Rikspolisstyrelsen att man är självkritiska och att uppklarningen inte har ökat så mycket som man tycker att den borde göra.

Förklaringen är, enligt Wallin, att man har satsat mycket på den brottsförebyggande verksamheten samt att en del resurser går åt att hjälpa brottsoffer, skydda vittnen och målsägare och att säkra rättsväsendet.

Enligt vår mening handlar polisens bristande resultat inte om att man satsat på ett strukturerat brottsförebyggande arbete eller ett utvecklat stöd till brottsoffer. Orsaken är främst att polisen sedan 1960-talet i princip är en oreformerad organisation vad gäller organisation, processer och system där man har tappat den lokala förankringen. Dessutom präglas verksamheten av en mycket stark kultur som till stora delar bestämmer vad som kommer att bli gjort och vad som inte kommer att prioriteras. Till detta ska läggas att både Riksrevisionen och Statskontoret under 2011 påtalat att det saknas politiskt styrning och ledning av polisverksamheten i vårt land. Som en effekt av detta finns en obenägenhet att förändra sitt sätt att arbeta, oaktat vilka resurser som tillförs verksamheten. Beträffande det senare torde man också internationellt vara överens om att det inte är antalet poliser som avgör hur effektiv en polisorganisation blir.