I gårdagens Uppdrag Granskning uppmärksammades problemet med interna stölder inom polisen. Enligt vår mening är orsakerna till att det försvinner kontanter och värdeföremål från polishus runt om i landet att polisens godshantering aldrig tagits på allvar, ett problem som även uppmärksammats av Rikspolisstyrelsen i en mycket kritisk inspektion av polismyndigheternas beslagshantering från 2008.
På flera platser i landet finns polisen redan på Facebook och Twitter. Senast i raden av polismyndigheter att ansluta sig till denna trend är Kalmar och Kronoberg. Det är en naturlig och positiv utveckling som innebär att polisen finns där många, inte minst ungdomar, spenderar mycket tid. Det handlar om att synas och sprida information om polisens arbete men också om att få in tips.
Under många år har det brottsförebyggande arbetet kännetecknats av både brist på struktur och tanke. Arbetet har bedrivits av så kallade eldsjälar, ofta i tidsbegränsade projekt. Dessutom har de åtgärder som satts in sällan föregåtts av kartläggningar av problembilden. Konsekvensen har bl.a. varit att ”problem” som slagits upp i media har fått oproportionerligt mycket uppmärksamhet och resurser.
I förra veckan ordnades i Malmö en så kallad slampmarsch. Demonstranterna ville stödja kvinnors rätt att klä som de vill och gå var de vill utan att bli trakasserade. Den första slampmarschen organiserades i Toronto tidigare i år som reaktion mot att en manlig polis under ett tal till universitetsstudenter sagt att ”kvinnor borde inte klä sig som slampor om de vill undvika att bli våldtagna”.
Varje år drabbas många personer av brott där gärningspersonen är en nära anhörig eller nära bekant. Genom att använda den kunskap som finns kan många brott förebyggas samtidigt som dem som drabbas kan säkerställas stöd. Detta förutsätter emellertid att de åtgärder som vidtas är väl underbyggda och anpassande efter de för situationen unika behoven.
Polismyndigheten i Jönköpings län gör nu en pudel och medger flera misstag i samband med mordet på Carla Saado i Huskvarna i november 2010. Den 31-åriga Carla Saado ringde polisen och berättade att hennes exman mordhotade henne. När polisen kontaktade jouråklagare tyckte denne inte att det fanns anledning att vidta åtgärder. Dagen efter knivmördades hon av sin man.
Att drabbas av brott en emotionell och chockerande händelse för de drabbade. Händelsen i sig utgör emellertid inte alltid den enda hotet mot den drabbades psykiska hälsa. En annan avgörande faktor är det bemötande som den drabbade får, t.ex. i mötet med media. Men hur behandlas brottsdrabbade av media idag? Hur stor hänsyn ska media egentligen ta? Och var förs debatten om dessa frågor?
Fingeravtryck från en brottsplats kan i framtiden inte bara avslöja vem brottslingen är, utan också om personen tagit droger, rört vid sprängämnen, eller till och med om boven precis druckit kaffe, det rapporterar i dag Sveriges Radios Vetenskap & miljö.
När 17-årige Anzor Djoukaev sattes i en cell utan att få möjlighet att kontakta sin familj, misstänkt för inblandning i massmorden på Utøya var det något som lika väl kunde ha inträffat i Sverige. ”Vår bild av hur ett brottsoffer ska bete sig är ofta felaktig och bygger på schabloner”, säger Magnus Lindgren, f.d. polis.
Först genomled Anzor Djoukaev terrorattacken på #utøya – sedan greps han av polisen som trodde att han var Breiviks medhjälpare. Enligt uppgifter från polisen har man reagerat på att han ”tycktes gå in i sig själv” och var svår att få kontakt med. Enligt våra erfarenehter händer det ofta att brottsdrabbade ifrågasätts på grund av att t.ex. polisen inte anser att de reagera ”tillräckligt” starkt.
TT rapporterar om att Facebook har börjat stänga kontona för intagna på fängelser i Kalifornien. Detta sedan en som dömts för övergrepp på barn fortsatt att följa sina offers Facebook-sidor inifrån anstalten. Enligt Stiftelsen Tryggare Sverige är det här ett problem som inte har uppmärksammats i särskilt stor utsträckning Sverige, men självklart finns motsvarande problem även i vårt land.
Internationella och nationella bestämmelser som syftar till att säkerställa skyddet av rättigheterna för offer för människohandel, existerar endast på pappret. Implementeringen av dessa har i de flesta EU-länderna inte fullföljts. Det visar en ny undersökning som Tryggare Sverige genomfört inom ramen för projektet E-notes (European NGOs Observatory on Trafficking, Exploitation and Slavery).
Under de senaste decennierna har brottsligheten blivit ett allt större samhällsproblem i Sverige. För att försöka bryta denna negativa utveckling bildades år 2008 Stiftelsen Tryggare Sverige. Syftet är att förbättra hjälpen till brottsdrabbade och att främja utvecklingen inom det brottsförebyggande området. Visionen är att Sverige ska vara ett av världens bästa länder att bo, vistas och verka i.
Carl-Gustaf Lindstedts gata 3
112 69 Stockholm
Sverige