De samiska konstnärerna spelade en framträdande roll i den dramatiska Alta-konflikten (1978 – 1982) i norra Norge. Under parollen ”Låt älven leva!” mobiliserades protester mot en förödande omställning av Alta-älven. Aktionen växte fram utifrån en bred solidaritetsrörelse – såväl det samiska som det norska och internationella. Utställningen presenterar ett fyrtiotal konstnärers arbeten.
För fyra år sedan grundade Tensta konsthall ett jurybedömt textpris för unga från Stockholms förorter som aviseras i slutet av året. Nu är årets vinnare klara och de kommer från Kista, Huddinge, Handen och Norsborg. Sorg, historia, ilska och väntan sätter tonen för de fyra textförfattarna.
Över fyra hundra metallglänsande fritt svävande exotiska fiskar intar Tensta konsthall. Det är Philippe Parrenos My Room is Another Fishbowl som även visades på Tate Modern i London för två år sedan. Det okontrollerbara, det organiskt cykliska och upplevelsen av förundran står i fokus i årets sista utställningsöppning som även blir chefen Maria Linds sista som chef för konsthallen.
Efter åtta år är det dags för en ny chef för tjugoårsjubilerande Tensta konsthall. Cecilia Widenheim, som efter styrelsens rekryteringsprocess, utsetts som efterträdare till Maria Lind, kommer närmast från Malmö konstmuseum. Hennes intention är att även fortsättningsvis främja konsthallens roll både som lokal mötesplats och för att presentera angelägna konstnärskap och program.
De dödas återuppståndelse, energiflöden i rymden och drömmar om universum blir viktiga beståndsdelar i höstens utställning Kosmism. Anton Vidokle iscensätter den svindlande kopplingen mellan en rysk-ortodox 1800-talsfilosofs visioner om återuppståndelse, rymdens energiflöden, kapitalistiska och socialistiska eruptioner i historien och samtidens besatthet av artificiell intelligens och rymdresor.
1982 var året då staden hade beslutat att lägga ner Norra Latins Gymnasium, vars administration, med lärare och allt, fick flytta till det nybyggda Tensta gymnasium. Några år senare gjordes en film med lärare och elever om hur det hade gått. Det här och en rad andra fascinerande historier Tensta presenteras på vinteravdelningen av Tensta museums filial på ArkDes som öppnar den 26 september.
Skandinaviens små och medelstora konsthallar genererar mängder med kunskap, lokalt och internationellt. De investerar i experimentella projekt som senare dyker upp i större och prestigefulla sammanhang. Dessutom fungerar de samhällsbyggande. För detta belönas konsthallarna tyvärr snålt. Det är några av slutsatserna i en nypublicerad rapport om situationen i Sverige, Danmark och Norge.
Varför är kärlek så mycket på tapeten just nu? Har det att göra med att samhällsstrukturer vittrar sönder och att kärleken då blir en välbehövd stödmekanism? Dora Garcías utställning Röd kärlek tar avstamp i den ryska författaren, aktivisten, feministen, politiska flyktingen och diplomaten Aleksandra Kollontajs (1872-1952) liv och gärning.
Genom att låta dåtid och nutid mötas med hjälp av gamla konsthantverkstekniker och samtida konst, riktas ljuset mot de paralleller som finns mellan förorter och landsorter i dagens Sverige. Projektet Den futuristiska orten, initierat av Tensta konsthall, presenterar fyra olika konstnärers projekt på detta tema och inleds med konstnären Anne Low på Sorunda Folkets hus, under perioden 14.4-6.5.
Det är nu 20 år sedan Tensta konsthall startades och jubileumsåret tillägnas framtiden. Det handlar om allt från barns förhållande till konst till konstverk som involverar meteoriter, samisk arkitektur, kemiska experiment, indiska gatusopare, håriga draperier och en superkvinna från Kaukasus.
2018 fyller Tensta konsthall 20 år. Det firas med att blicka framåt, och satsa på barn och unga i närområdet. Under jubileumsåret väntar också ett starkt framtidsfokus med en internationell grupputställning på temat ”framtiden”. Samtidigt läggs vikt vid det lokala genom att konsthallens verksamhet expanderar i Tensta och tar plats i skolor, skyltfönster och butikslokaler.
Medborgarskap och frågan om rätten till bostad slås ihop i konstverket och startup-företaget New Eelam av Christopher Kulendran Thomas. Samtidigt blickar vi bakåt på välfärdsstatens uppbyggnad deras prefabricerade betongpanelsystem. Vi får dessutom en inblick i konstnären Måns Wranges banbrytande och korsbefruktande praktik.
Tensta konsthalls ambition är att vara en institution med en given plats i lokalsamhället. Samtidigt vill Tensta Konsthall vara en institution med ett konstprogram på internationell toppnivå, en självklar destination för konstpubliken. Här ligger konsthallens särskilda fokus å ena sidan på samarbeten av skilda slag och å andra sidan på intensifierad och nytänkande konstförmedling.
Konstförmedling har generellt sett, även internationellt, hamnat lite i bakvattnet och det är viktigt att den ges möjlighet till utveckling i samma utsträckning som konsten. En central aspekt i konsthallens förmedlingsarbete är att det utgår från samtidskonsten, och att det utvecklas med bibehållen respekt och integritet för såväl konsten som publiken. Det innebär t ex att varje förmedlingsdel måste skräddarsys i förhållande till konsten och till de individer och grupper som man vill ha ett utbyte med, vilket kräver mycket tid och energi.
Taxingegränd 10
163 64 Spånga