Precis som många andra barn tog jag min far för given - han hade alltid funnits där
- Jag upplevde en växelverkan mellan kärleksfull beundran och en inre drivkraft att slå mig fri och prova gränserna. Var det något jag inte skulle bli så var det att bli som min far, för honom fanns det gränser och dåtid men för mig ännu bara framtid och löften. Vi var ännu olika med skilda perspektiv. Johan Viktorsson har skrivit självbiografin Koltrastens år - en cancersjuk småbarnspappas kamp