Sune Broman utsedd till Årets slåtterängsskötare

Sune Broman sköter varje år ängarna på gården Skog, i Tvärred i Ulricehamns kommun. På onsdag får han ta emot utmärkelsen Årets slåtterängsskötare i Västra Götaland 2018.

Slåtterängar är mycket artrika och har ett stort biologiskt värde. De är också levande kulturhistoria och en viktig del av vårt kulturarv.

– Det behövs en årlig arbetsinsats för att inte ängens blommor ska konkurreras ut och försvinna från ängen. De är därför helt beroende av att det finns människor som fortsätter sköta dem, säger Karin Persson, rådgivare på Länsstyrelsen Västra Götaland.

Tack vare enskilda personer och föreningars årliga insatser finns slåtterängar fortfarande kvar. Det är för att uppmärksamma deras arbete och sporra till fortsatta insatser som Länsstyrelsen delar ut priset Årets slåtterängsskötare.

Valet föll i år på Sune Broman med följande motivering:
"Sune Broman har under många år skött ängarna på gården Skog, Tvärred. Arbetet följer året med vårens fagning av löv, slåtterstart en bit in i juli och sensommarens efterbete. Sune arbetar också med traditionell hamling (lövtäkt) av gamla och unga träd och han röjer vid behov bland träd och buskar. De artrika ängarna på gården Skog är en del av en småskalig odlingsmiljö som varsamt restaureras för att öka mångfalden. Där ordnar Sune stort slåttergille, tar emot en skolklass i fagningstid och grupper på studiebesök, så att kunskapen om ängarna sprids."

Media hälsas välkomna att vara med vid prisutdelningen
som görs av landsbygdsdirektör Marie Andreasson

När: Onsdag 13 juni kl. 14.00

Var: På gården Skog, i Tvärred i Ulricehamns kommun

Fakta
Arealen slåtteräng har minskat drastiskt under 1900-talet i Västra Götalands län och i Sverige. Idag har nästan alla tidigare slåtterängar odlats upp, planterats med skog eller sköts som betesmark. Slåtterängen är den mark som förr gav vinterfoder till bondens djur. Ängarna blev magra, solbelysta och biologiskt rika genom den traditionella skötseln. Många växter, svampar och djur trivs just där. De kvarvarande ängarna är också vår levande kulturhistoria. Den årliga arbetsinsatsen måste ske för att värdena i ängen ska finnas kvar.