Talibanerna firar tre år på tronen – Migrationsverket fortsätter utvisa

Lördag 17 augusti kl 13-16 på Mynttorget i Stockholm anordnas en demonstration för att markera den tredje årsdagen av Islamiska Republiken Afghanistans fall. Arrangör är World Hazara Council Sverige.

I flera dagar har lastbilar fulla med unga turbanklädda skäggiga män, viftande med vapen och vit-svarta flaggor, åkt runt på städernas gator i Afghanistan. De firar talibanernas övertagande av regeringsmakten i Afghanistan för tre år sedan. Människor, som varit nio år i Sverige och anammat svenska värderingar, kan naturligtvis inte tänka sig att leva där.

Det var den 15 augusti 2021 som lastbilarna med beväpnade talibaner rullade in i Kabul och övertog staden – presidenten hade redan lämnat residenset i helikopter. Då började en ny era för landet, en era som vi inte ser slutet på.

”Afghanistan riskerar att bli ett land man inte kan bo i” säger Tomas Niklasson, EU:s speciella sändebud för Afghanistan, i Sveriges radio. Han menar att den humanitära katastrof som pågår i landet kan leda till okontrollerad migration.

Terese Christiansson, mellanöstern-korrespondent för TV4, berättar att de hon talat med känner en stor lättnad för att kriget är slut. Dock har det ersatts av ett svårt förtryck, framför allt för kvinnor. De som kan försöker lämna landet. För Afghanistans framtid sätter hon, liksom Tomas Niklasson, sitt hopp till afghanska medborgarna själva, men även till den stora afghanska diasporan som finns spridd över hela världen.

En annan person, numera svensk medborgare, som varit på återbesök i Afghanistan har samma upplevelse, att människor är glada över att den fysiska säkerheten är så mycket större. Men de känner inte någon mental trygghet under talibanernas styre. Det är en totalitär religiös diktatur som styr landet med järngrepp. Rädslan ökar för talibanernas underrättelsetjänst som har enorma resurser. Övervakningen resulterar i självcensur, misstänksamhet mellan människor och en tystad befolkning. Ingen vågar ifrågasätta nuvarande styret.

Korruption och nepotism frodas. Talibanerna tillsätter statliga befattningar med sina egna, oavsett kompetens, medan utbildade går arbetslösa. Oproportionerliga beskattningar och att skattepengar används till konstiga projekt ökar inte förtroendet för talibanerna. Den ekonomiska situationen har kraftigt försämrats. Unga människor har inte någon framtidstro och många vill lämna landet.

Afghanistans ambassad i Sverige har fortsatt att arbeta ”för sitt folk”. Nu har talibanregeringen förklarat att ambassaderna i Sverige och ett antal andra länder inte representerar den. Dessutom har Sverige stängt ambassaden i Kabul, som funnits i Stockholm sedan 2021.

Möjligheten att träffa en överenskommelse med talibanregeringen om mottagande av tvångsdeporterade från Sverige finns alltså inte. Enbart de som reser ”frivilligt”, dvs. som, ofta efter att ha utsatts för påtryckningar från förvarets eller Migrationsverkets personal, skrivit under ett papper, kan skickas iväg till Afghanistan. Övriga blir kvar i förvaret eller på gatan.

Migrationsminister Maria Malmer Stenergard talar om vikten av att minska skuggsamhället. Samtidigt skickar hon signaler till Migrationsverket att minska antalet uppehållstillstånd för skydd, dvs. asyl. Migrationsverkets enormt hårda krav på asylsökande att bevisa sin västernisering, sin ateism, sin kristna tro, sin sexuella läggning är väl kända. Inte många svenskar skulle kunna klara av deras korsförhör.

Människor, som varit nio år i Sverige och anammat svenska värderingar, kan naturligtvis inte tänka sig att leva i ett land som talibanernas Afghanistan. De skulle dessutom inte vara säkra där.

Vill man minska skuggsamhället är det kontraproduktivt att ge avslag till människor som intet hellre vill än att stanna i Sverige. Det vore betydligt mer effektivt att flytta dem från papperslöshet till legal vistelse i Sverige.

Artiklar om Afghanistan på hemsidan för "Stoppa utvisningarna till Afghanistan!"

Lämna gärna ett bidrag till våra pressmeddelanden!

Media äger rätt att återge hela eller delar av texten med angivande av författaren (Ingrid Eckerman) och källa.