Kristallnatten är närmare än någonsin för Sveriges judar och "rådjur"

Dagens Nyheter publicerade härförleden en mycket läsvärd krönika om filmen ”The Square” och konstaterade att det finns vissa saker man måste göra om man är en människa, annars är man en liten lort. Den tål att läsas många gånger.

Eftersom DN fick Advokatsamfundets pris för mänskliga rättigheter för fyra år sedan när militära organisationer, säkerhetstjänster och organiserad brottslighet började trakassera Annika Möllström och kalla henne för ”jude” eller ett lovligt byte s k ”rådjur”, så var detta den första tidning som fick ett långt brev om händelserna eftersom det rörde sig om systematiska och omfattande nätverk som tycktes stå över lag och rätt.

Men än så länge är det öronbedövande tyst i Bonniers korridorer.

- Redan då fick även fackförbund, politiker och opinionsbildare samma brev. Jag berättade att i Sverige styr ett dolt nätverk och de kontrollerar bland annat vem som får vilket jobb. De styr över telefoni och IT. Alla som minns Snowden vet precis vilken guldgruva av information som militära organisationer och informella nätverk kan vaska i för att kontrollera individer. Och det gör de, säger Annika Möllström av egen erfarenhet.

Tystnad har tillåtit nätverken att växa sig starkare

Sedan 2013 har det inte hänt någonting, utom att de högerinriktade nätverken har vuxit sig allt starkare under tiden som den lydiga tystnaden fortsätter.

I Sverige är det ingen som säger emot när myndigheter och andra misshandlar, trakasserar, torterar och utnyttjar våra kvinnor och barn. Män också för den delen, många drabbas.Men många förstår det inte när samhället smiter från ansvar och skuldbelägger offren.

En naiv tillit tillåter grova övergrepp

I helgen under två bokmässor var första gången på alla dessa år som olika initiativ tog form för att så smått börja möta den massiva utarmningen inom demokrati, mänskliga rättigheter och barns rättigheter i Sverige men också i Europa.

- Det räcker med att uppfinna ett hot eller komma dragandes med auktoritet. Då stänger svenskar munnen snabbare än kvickt. Är det någon som minns alla svenska, flata ryggar under andra världskriget? Ränderna går tydligen aldrig ur. Den svenska flatheten är ett nationaldrag. Fostrat av politiker och myndigheter. Anammat av medier. Tillämpat av medmänniskor, säger Annika Möllström syrligt.

De fem NATO-länder som bidrar till trakasserierna påtalar häpet gång på gång att hon har hållit ut väldigt länge. Betydligt längre än de hade tänkt sig. Och det faktum att hon är stark och ihärdig har bidragit till att nödvändig kunskap och fakta har läckt ut som motsäger all desinformation som sprids ut i hennes fall och om samhällsutvecklingen i stort.

Men under tiden hörs tystnaden i mediekorridorerna – på redaktionerna där de människor finns som lär ha ett ansvar för Sveriges psykologiska försvar. Där det är så viktigt att människor analyserar bakomliggande agendor och spinn för att dölja sanningen och de verkliga förövarna. I det här fallet brottslingar som ägnar sig åt bl a människohandel på fascistiskt maner.

”Hållbar utveckling” är ursäkten för att tysta medier

Tystnaden beror även på en omfattande PR-verksamhet med informella nätverk. Spinn och propaganda styr undan protester som på väldigt solida grunder hänvisar till mänskliga rättigheter, barns rättigheter, yttrandefrihet och inte minst - pressfrihet.

För att hitta en ursäkt för att tysta ner Annika Möllströms fall så hänvisar man till ”hållbar utveckling” och ”Hemfrid”. Och det verkar faktiskt som om hela Sverige och Europa går på det. Det som händer Annika Möllström, hennes familj och många andra får man inte tala om.

”Varför inte?”, borde varje redaktion värd namnet fråga sig själv. Gärningsmän vill aldrig att sanningen ska komma fram.

”Slaktarna” i säkerhetstjänsten

Att säkerhetstjänster internationellt sinsemellan kallar sig själva för ”butchers” dvs slaktare har väl inte nått ut till allmänheten. Men så är det. Och med den självbilden blir det lättare att förstå metoderna för att tysta människor – i det vi kallar demokratiska och öppna samhällen.

NGO:er som Amnesty, Human Rights Watch, Civil Rights Defenders, Unicef och Rädda Barnen säger ”Nej, vi har inte kompetens för att utreda övergrepp i Sverige. I vårt land händer ju ingenting.”

Folk tror ju inte att övergrepp sker här eftersom det tystas ner så effektivt och lydigt. Så total, så totalitär är den svenska tystnaden.

Mörkertalet är stort

För den svenska tystnaden hittar du inte bara i skogen. Du hittar den även på redaktionerna, på advokatbyråerna, på NGO:erna, hos politikerna och i svenska familjer som lägger skulden på familjemedlemmen för alla myndighetstrakasserier. ”Det måste vara ditt fel, för sådant här händer ju inte i Sverige. Det har vi ju aldrig läst om i tidningarna.” Många får höra dessa repliker.

Och på klassiskt DDR-maner lyckas myndigheter isolera familjemedlemmar från varandra och få familjer att misstro varandra. Faktum är att det är ett mönster som verkar tillämpas i fler europeiska länder – just detta fenomen att isolera, sära på människor i familjer och nätverk och göra offren ensamma.

Annikas fall tystas fortfarande ner

Naiviteten och en orimligt hög tillit har hindrat aktiviteten hos normalt sett tänkande människor. Annikas fall tystas fortfarande ner. Människor uppmanas att ”sova” men det kan man inte göra i tider som vi nu bevittnar – den aktivitet som Annika drabbades av var själva startskottet. Det går inte att lita på att myndigheter och stat vill oss väl. I Annikas och många andras fall har det lett till fullständigt haveri.

- Den som reser runt och pratar med folk, besöker kulturlivet och testar att söka hjälp i andra länder märker att det pågår ett tyst krig i Europa där oskyldiga individer trakasseras på en rad olika sätt. Nazisterna springer inte bara på våra gator – de rör sig i våra myndigheter och de bär inte ens den politiska färg vi förväntar oss. Politisk psykiatri är regel snarare än undantag. I andra länder går det faktiskt att tala om detta. Men inte i Sverige. I Sverige som har haft fred i 200 år råder beskedlig tystnad. Människor ställer sig mangrant upp och säger: ”Välkomna. Javisst får ni tortera våra kvinnor och sälja våra barn. Vi säger ingenting.”

Övervakning och censur istället för beskydd

Annika Möllströms hem är övervakat av alla möjliga organisationer. Det kallas ”beskydd”. Ändå drabbas hon av samma sak som många andra oskyldiga offer som kallas ”judar” ” eller ”hjortar”: på nätterna elektricitet mot hjärnan på natten som hindrar henne från att sova tills hon slår larm på Twitter. Ofta men inte alltid upphör det då. I stort sett varje natt har hon hemfridsbrott. Viktiga pappersdokument försvinner och mail eller bevis med bilder och underlag för hennes tvister raderas från datorn. Då är det inte beskydd utan övervakning och censur för att förhindra en trakasserad människa och hennes familj att få rättvisa.

- Detta har med mediernas och andras goda minne pågått i fyra år. Under tiden har myndigheter och militär i lugn och ro kunnat fullfölja sin korrupta agenda. Resultatet är en humanitär katastrof, konstaterar Annika Möllström.

Sveriges nya nationalklenod är inte längre handblåst, klar kristall utan ligger farligt nära Astrid Lindgrens lilla lort som Dagens Nyheter hänvisade till. Och den enda kvarvarande referensen till kristall är allt starkare kopplingar till Kristallnatten för Sveriges judar och s k ”rådjur”.