Debatt: Cancerrehabilitering – förmån eller rättighet?

– Nu för tiden överlever allt fler patienter med blodcancer. Det innebär att behovet av rehabilitering blir allt större, säger Kerstin Holmberg, ordförande i Blodcancerförbundet. Många av våra medlemmar lever år efter år med kronisk cancer, de kan behöva olika typer av rehabilitering och psykosocialt stöd för att kunna leva ett så bra liv som möjligt.

Birgitta Rydberg, folkpartistiskt sjukvårdslandstingsråd, berättar att Stockholms läns landsting har avtal om 500 platser för onkologisk rehabilitering på Rehabcenter Mösseberg.

– Bara 350 stockholmare kommer dit per år, så där finns rehabiliteringsplatser lediga, säger Birgitta Rydberg.

Men överläkare Fredrik Celsing, Centrum för hematologi vid Karolinska Universitetssjukhuset,  beskriver rehabiliteringsbehoven för en helt annan kategori av cancerpatienter.

– Jag pratar om cancerpatienter som har varit sängliggande i ett par veckor och har helt förtvinade benmuskler, eller patienter som är helt sänkta efter tre veckors blodförgiftning. De behöver akut rehabilitering för att orka gå, säger han. Någon sådan rehabilitering erbjuds inte idag.

Ett annat exempel är lymfompatienter med spridning till hjärnan. De får inte komma på neurologisk rehabilitering för att de har cancer, trots att de skulle ha nytta av det.

– Följden blir att patienter blir kvar på en alldeles för hög vårdnivå, säger Fredrik Celsing. Förutom att det kostar otroligt mycket pengar, så blockerar det platser för patienter som är i behov av behandling. Dessutom är det inte bra för patienterna att ligga kvar på sjukhuset när de har helt andra behov. Men här hamnar vi ofta i diskussioner med biståndshandläggarna på kommunerna, som inte vill ta ansvar förrän den dag då kommunen behöver betala – då går det undan.

Leva med kronisk cancer
Men det handlar inte bara om rehabilitering i bemärkelsen att bli återställd, utan också om insatser för personer med kronisk cancer.

– Det finns nästan ingenting för de kroniskt sjuka, trots att gruppen blir större och större i takt med forskningens framgångar, säger Kerstin Holmberg. 

Psykoterapeuten Ann-Charlotte Pellettieri arbetar med rehabilitering på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon träffar patienter med blodcancer och andra cancersjukdomar i olika sjukdomsskeden.

– Vi arbetar med bland annat med samtal och yoga i grupp. Det är väldigt uppskattat både av patienter och av anhöriga. Programmet har funnits sedan 2005. Sedan dess har vi tagit emot ett par tusen personer, inte bara från vårt eget landsting.

Nationellt vårdprogram på gång
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, fått i uppdrag av regeringen att ta ett samlat grepp kring cancerrehabilitering. Ett nationellt vårdprogram ska finnas färdigt redan i år. Men alla är inte övertygade om att det kommer att räcka.

– Rekommendationer räcker inte. Vi menar att det borde vara en skyldighet att erbjuda god rehabilitering, säger Ann Arleklo, socialdemokrat i riksdagens socialutskott. .

Helene Öberg, hälso- och sjukvårdspolitisk talesperson för Miljöpartiet, uppmuntrar publiken att påverka politiken:

– Just nu när så mycket är i görningen är det ett extra bra läge att hålla sig framme och verkligen tala med oss politiker och berätta hur ni vill att det ska se ut i framtiden. Så ta kontakt!