Pressmeddelande -
FÖR POLLINERARNAS SKULL: PRATA MED GRANNARNA OM BETESSKÖTSELN
Den som vill ha en mångfald av pollinerare och andra blombesökande insekter i sina naturbetesmarker bör sträva efter ett måttligt betestryck, dvs. att inte låta marken bli helt nedbetad. I områden med gott om naturbetesmarker kan det dock finnas skäl att snegla på hur grannarna sköter betena och antingen göra likadant för att gynna vissa pollinerare, eller göra tvärtom och låta betesmarker komplettera varandra. Då gynnas mångfalden på landskapsnivå. Det visar Erik Sjödin i en avhandling från SLU.
Rådet till lantbrukare som vill bevara biologisk mångfald i betesmarker har länge varit att upprätthålla ett intensivt betestryck, så att "ingen skadlig ansamling av förna uppträder vid säsongens slut". Ett intensivt betestryck motverkar förbuskning, vilket ses som ett hot mot artrikedomen bland växter i gräsmarker. Samtidigt har det funnits en oro för att detta råd hotar mångfalden av insekter. En grupp som fått liten uppmärksamhet är de blombesökande insekterna. Detta kan synas märkligt eftersom deras roll som pollinerare av vild och odlad mångfald har utpekats som särskilt värdefull, både ekonomiskt och för upprätthållande av ekologiska funktioner.
Erik Sjödin har arbetat med fyra grupper av blombesökande insekter (bin, fjärilar, blomflugor och skalbaggar), och gräsmarkernas vegetationshöjd visade sig påverka dessa grupper på olika sätt. När det gäller blomflugor och skalbaggar fanns det både fler arter och fler individer där vegetationen var hög. Antalet fjärils- och biarter påverkades däremot inte av vegetationshöjden - somliga arter inom dessa grupper var faktiskt vanligare i hårt betade naturbetesmarker.
Inte bara hävden bestämde dock vilka arter som hittades, utan även landskapets struktur. Antalet blomflugearter var till exempel större i närheten av skogar, och fjärilsmångfalden var mindre där det fanns mycket vägar i omgivningen.
Bin var den grupp för vilken artsammansättningen varierade mest. Detta kan förklaras av de väldigt skilda levnadssätt som förekommer bland vilda biarter. Boparasiter och solitära bin gynnades i intensivt betade marker med mycket sand, medan humlor var något vanligare i svagt betade marker. Bin som bygger bo i rör var vanligare i bebyggelserika landskap med relativt låg artrikedom av blomväxter. För humlor hade landskapets utseende stor betydelse. Långtungade humlor som flyger sent på säsongen var vanligare i vägtäta områden med gott om naturbetesmarker.
Erik Sjödins arbete visar alltså att olika grupper av pollinerare kan ge ganska skilda svar på naturvårdande åtgärder. Man måste därmed bestämma sig för vilken mångfald det är man vill bevara, och det är viktigt att ta hänsyn till hur det omgivande landskapet ser ut.
I landskap med isolerade betesmarker menar Erik Sjödin att man bör sträva efter en svag avbetning, vilket gynnar den totala mångfalden av pollinerare på den enskilda platsen. I landskap där betesmarker är vanliga eller sammankopplade kan det vara bättre att ha olika betestryck på olika marker. På så sätt kan en viss mängd betesdjur i ett landskap användas effektivt för att optimera mångfalden av blombesökande insekter. Slutligen finns alternativet att gynna vissa grupper av arter i landskap där just dessa grupper har särskilt goda naturgivna förutsättningar. ____________
Biolog N. Erik Sjödin, institutionen för ekologi, SLU, försvarar sin avhandling "Pollinating insect responses to grazing intensity, grassland characteristics and landscape complexity: Behaviour, species diversity and composition".
Plats: Hörsalen i Husdjursvetenskapligt centrum (HVC), FU26, SLU, Ultuna, Uppsala.
Tid: Fredag den 4 maj 2007 kl. 13.00
Opponent: Dr. Jeff Ollerton, University of Northampton, Storbritannien. ____________
Mer information:
Erik Sjödin, 073-655 66 05, Erik.Sjodin@ekol.slu.se
Pressbilder: (får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges)
* Bladskärarbi som äter nektar och samlar pollen till sina larver. Foto: Erik Sjödin http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/sjodin/bladskararbi.jpg
* Åkerhumla som suger nektar från en blåsuga. Foto: Erik Sjödin http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/sjodin/akerhumla.jpg
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001388/
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
David Stephansson, AgrL, forskningsredaktör
SLU (Sveriges lantbruksuniversitet)
Fakulteten för naturresurser och lantbruksvetenskap
Box 7082, 750 07 Uppsala
Telefon: 018-67 14 92