Nyhetsbrev från IrakSolidaritet 201019. Det aktuella läget i Irak och fortsatta protester

Direkt under artikeln på svenska följer några några länkar.
Dessutom en länk till en serie länge översiktliga artiklar på engelska om läget i Irak efter 2003
Dessutom finns Nyhetsbrev från 200901 med.

Information om läget i Irak
Manifestationer förbereds i Irak till 25 oktober samtidigt som Sveriges regering åter lagt fram en Irakproposition för fortsatt militärt deltagande på USA-koalitionens sida i Irak.
Tidigare Nyhetsbrev har följt den s.k. Oktoberrevolutionens protester i framförallt Bagdad och södra och mellersta Irak som tog sin början 1 oktober 2019. Ungdomar tog initiativet, ungdomar som i många fall inte ens var födda vid det olagliga angreppet 2003.
De följdes snabbt av fackföreningar, medelklass och ett mycket brett deltagande.
Vågor av manifestationer i hela Irak har så gott som årligen skakat landet. Folk har fått nog av korruption och brist på allt. Mycket begränsad el-tillgång, avsaknad av rent vatten, ökande fattigdom, brist på arbete och det nödvändigaste i det i grunden rika oljelandet Irak.
I den senaste manifestationsvågen har krav ställts på total politisk omvandling av Irak. Kraven på nationellt oberoende upprepas i demonstrationerna. Oberoende från USA och oberoende från Iran.
"Vi vill ha tillbaka vårt land" och "vi är alla irakier." Manifestationerna bekämpar sekterism, kvotsystem och splittring av folket som USA påtvingade Irak. Demonstranterna kräver ny vallag och ny konstitution. Inga val hittills har varit rättvisa och transparenta.

USA har fortfarande minst 3000 militärer kvar, en minskning med 2200 militärer. Kanske. Inte helt belagt. 1000-tals privat kontraktsanställda är en del av USA:s krig. President Trump säger ofta att han vill ta hem trupper från Irak och Afghanistan och valet 3 november närmar sig. Samtidigt understryks att USA kan upprätthålla "kriget mot terrorismen" med färre militärer, men bättre underrättelsearbete, drönar- och andra utomrättsliga mord som morden på iranske general Suleimani och den lokale milisledaren Muhandis.
USA hotar också stänga USA:s ambassad om inte milisangreppen med raketer mot USA-baser och ambassadområden upphör.
Det irakiska folket vill inte ha uppgörelser mellan USA och Iran på irakiskt territorium.

En krossad stat som den irakiska med en korrupt klientregim avhängig av både USA och Iran kan inte stoppa dessa milisattacker. Premiärminister Kadhimi lovar att ta itu med frågan, men det kan han svårligen. Hashd al-Shaabi (miliserna, PMU, "den folkliga mobiliseringen") har inlemmats i säkerhetsstyrkorna och lyder under al-Kadhimi som är överbefälhavare. Miliserna får lön av staten och det faktum att de inlemmats i säkerhetsstyrkorna, underlättade för dessa att delta i förra parlamentsvalet. En stor del av parlamentet utgörs av sådana representanter, ofta proiranska.

Det var dessa som i januari röstade för att USA:s baser skulle utrymmas. Det representerar halva parlamentet. Det finns ingen odelad önskan att USA ska lämna landet hos den härskande klassen. Tvärtom uppmuntras NATO-länder att delta i träningen av irakiska säkerhetsstyrkor.

De folkliga krafterna vill bli fria från utländskt beroende, såväl USA:s som Irans.
Dessa känslor utnyttjas av miliserna i deras krav att USA ska lämna Irak för egna syften.
USA har stort ekonomiskt inflytande och har nyligen skrivit jättekontrakt med Irak.
USA kan strypa tillförseln från Iraks stulna oljefond i Federal Reserve från den ena dagen till den andra. Bara hotet kan räcka.

President Trump har nyligen yttrat att så länge Israel måste försvaras, kommer USA att vara kvar militärt i Mellanöstern. Både Biden och Trump försvarar Israel till vilket pris som helst.

Irans inflytande är synligare än USA:s. Proiranska miliser anklagas direkt för mord på demonstranter, de finns i parlamentet, i regeringen, i alla institutioner, på universiten, bemannar checkpoints och har stark närvaro i Mosul, i Balad och Saladdinregionen. Deras närvaro har skrämt folk i dessa områden från att delta i proteströrelsen, men mängder av sympati har ändå strömmat från Mosul till Tahrirtorget i Bagdad.
Sunnimuslimer och minoriteter känner sig diskriminerade och hotade av de sekteristiska regimerna, framför allt sedan Al-Malikis premiärministerskap tills nu. I Anbar ägde för några år sedan enorma manifestationer rum mot regimen. De slogs ner i blod och repression av al-Maliki och har underlättat framväxten av IS (Daesh). Den tidigare motståndsrörelsens ledare har i stor utsträckning mördats. Idag mördas och kidnappas ledande aktivister i proteströrelsen. Det skapar rädsla och får en del aktivister att fly.

För några dagar sedan kidnappades 12 sunnimuslimer från Farahatbyn i Balad i Saladdinprovinsen.
10 av de kidnappade hittades mördade 17 oktober. Området kontrolleras av milisgruppen Asaib Ahl al-Haq.
Mängder av sunnimuslimer har försvunnit, ofta kidnappade vid checkpoints bemannade av miliser.
Dessa har oftast ingen som helst koppling till Daesh.
Det är ren sekterism som demonstranterna tydligt bekämpar. Miliserna utgör en stat i staten och är troligtvis starkare än regimens säkerhetsstyrkor, vilket försvårar upplösningen av dem.
Även den shiitiska högsta religiösa auktoriteten i Najaf, Ayatolla Ali Sistani Al-Sistani, säger att miliserna måste upplösas och den övervägande shiitiska befolkningen i södra Irak visar i protester att folket fått nog av korrupta, sekteristiska regimer.

Regeringen kan inte heller stoppa Turkiets bombningar i irakiska Kurdistan eller att Turkiet sänder in marktrupper i Irak. Många civila har drabbats och kurdiska bönder i den kurdiska regionens gränsområden har hindrats att nå sina odlade fält som i Dohukområdet.

I detta kaos ska Sverige fortsätta sin militära närvaro.
14 oktober lade regeringen fram sin nya Irakproposition till riksdagen. Det är inte ett FN-uppdrag och har svag folkrättslig förankring. I grunden handlar det om Sveriges följsamhet mot USA.
Det handlar om en kollapsad stat utan kontroll över sitt territorium, det handlar om politiker som kom med ockupationen efter USA:s olagliga angreppskrig. 70 militärer ska tjänstgöra på USA-koalitionens baser i Irak, även med stabspersonal på staber i landet. Antalet ska kunna öka till högst 220.
Ett av skälen för svensk militär närvaro anges vara nyttan att träna svensk militär i en internationell kontext.
IrakSolidaritet anser att riksdagen ska avvisa denna proposition, men beklagligtvis hyser vi inga illusioner om riksdagsmajoriteten. Ett uttalande kommer inom kort.

Vi kommer att följa vad som sker 25 oktober. Oktoberrörelsen hade mycket stor kraft och förespråkade fredliga demonstrationer. Demonstranterna ställde rättmätiga krav. Trots avsaknad av en nödvändig politisk, kollektiv ledning med klara perspektiv, lyckades demonstranterna organisera funktionsdugliga kommittéer för mat, medicin, städning, kultur och alla nödvändiga behov, men utgjorde och utgör ett hot mot den härskande eliten, deras partier och miliser. Infiltratörer sändes in bland demonstranterna för att skapa oro och motsättningar. Media har hetsat mot demonstranterna för att få den allmänna opinionen att sluta stödja dem. Och ni kommer kanske ihåg när prästen al-Sadr försökte ta över demonstrationsledningen, gjorde en egen marsch mot USA:s baser, som uppförstorades i västliga media. Det lyckades inte och al- Sadr angrep demonstranterna med våld.

Till viss del har infiltration och smutskastning haft framgång. Kvinnorna har spelat en stor och positiv roll under demonstrationerna och har av al Sadr och andra utmålats som "horor." Många partier och miliser har en rent förnedrande kvinnosyn.
Diskussioner har uppstått om demonstranterna ska försvaras med våld och om de långsiktiga perspektiven.

Över 700 demonstranter har dödats, många har kidnappats och torterats eller fängslats och försvunnit. 25 000 har skadats. Detta är ett oerhört trauma för demonstranterna och de kräver att regeringen ska gripa de skyldiga och ställa dem inför rätta. Foton på martyrerna bärs i demonstrationerna, senast 1 oktober i år på årsdagen av "Oktoberrevolutionen."

Folket är Iraks enda hopp och de som deltagit har vittnat om ökat självförtroende och självmedvetande. Det gäller även i hög grad kvinnorna. Inga incidenter har överhuvudtaget rapporterats från demonstrationstorgen där kvinnor behandlats med all respekt och män och kvinnor kunna umgås helt normalt.
Vårt hopp om att Irak någon gång ska uppnå verkligt nationellt oberoende och en icke-sekteristisk stat för alla irakier, står till det irakiska folket.
Västliga media har hållit mycket tyst om dessa händelser i Irak.

Några artiklar
Most of our leaders are still hell-bent on preserving America's imperial power at any cost
How Biden Flubbed Town Hall Foreign Policy Question

Losing hope
En del aktivister flyr Irak

14 oktober misslyckades parlamentet att anta en ny vallag med icke-sekteristisk indelning av valdistrikt. Ett krav från demonstranterna.

Iraks miljökatastrof fortsätter med av kriget förgiftad mark, luft, växtlighet och vatten. Cancersjukdomar och nyfödda med missbildningar är fruktansvärda konsekvenser av USA:s Irakkrig.
Även dammbyggen i Turkiet, Iran och Syrien påverkar vattenfrågan i Irak mycket negativt.

Yttrandefriheten underständiga hot

Fake news
För ganska exakt 30 år sedan genomfördes en pr-kupp i USA:s kongress som bidrog till krig, kaos och flyktingströmmar. Tyvärr är vaksamheten mot krigspropaganda inte bättre idag, skriver Patrik Paulov och Per Shapiro i SvD.

OBS!
Här publiceras en serie längre och översiktliga artiklar på engelska. De behandlar det aktuella läget i Irak efter 2003.
Artiklarna är inklistrade i sin helhet. De ger en god möjlighet att sätta sig in i situationen.
https://www.mynewsdesk.com/se/iraksolidaritet/pres...

Nyhetsbrev från 200901
I Irak fortsätter demonstrationer och hård repression
Den stora vågen av demonstrationer började 1 oktober förra året och fortsätter med vissa avbrott.
Detta upprepas varje år, men med mer intensitet och krav på politisk förändring, icke-sekterism och verkligt nationellt oberoende denna gång.

Repressionen fortsätter och under en vecka i juli mördades såväl säkerhetsanalytikern Hisham Al Hashimi som två väl kända Basraaktivister, Reham Yacoub and Tahseen Osama. Många har bortförts och torterats. Ändå har protesterna envist fortsatt.
Över 700 demonstranter har dödats och över 25 000 skadats.
Detta väcker ingen uppmärksamhet i Sverige.

Premiärministerns löften att tillmötesgå demonstranterna när de kräver att de skyldiga till mord på demonstranter ska gripas och ställas inför rätta, är tomma löften. Irak är en kollapsad stat vars politiker kom med ockupationen. De starka protesterna tvingade den tidigare premiärministern att avgå och Al-Kadhimi tillsattes. Med stor svårighet fick han ihop ihop en regering.

USA ska dra ner på sitt truppantal i Irak från 5200 till 3500 enligt militära talesmän. USA har lämnat ett antal baser till irakiska säkerhetsstyrkor, senast den stora Tajibasen, norr om Bagdad. 2000 koalitionsmilitärer var stationerade där. Många lämnade redan i somras på grund av corona och missilattacker på baser. Missilattackerna ökar och vissa miliser hotar att fortsätta om USA inte lämnar Irak.
Det irakiska folket fruktar uppgörelser melan USA och Iran på irakisk mark. Samtidgt fortsätter Turkiet att bomba irakiska Kurdistan.

USA koncentrerar sina baser till områden som "gröna zonen" som är lättare att kontrollera än "satellitbaser."
President Trump har beslutat att det reella antalet USA-militärer inte ska avslöjas och de tusentals kontraktsanställda är inte medräknade. Det är val i USA i november och det passar Trump att tala om slut på de "eviga krigen."

Inga datum är satta för denna tillbakadragning. USA:s bombningar, drönarkrig och underrättelseverksamhet fortsätter.

Premiärminister Al-Kadhimi har nu träffat president Trump i Vita Huset och genomfört de "strategiska samtal" som förberetts sedan juni.
Dualiteten i förhållandet mellan USA och Irak återspeglas i besluten. USA ska som det heter inte ha "stridande trupper" i Irak, men vi behöver "militär träning och säkerhetssamarbete", sade Al-Kadhimi.
Och NATO-missionen i Irak spelar en ökande roll också i enlighet med USA:s önskningar om delade kostnader för krigen. President Macron är just nu i Bagdad och lovar stöd till Iraks regering och säkerhetsstyrkor.
USA har kunnat skriva flera fördelaktiga kontrakt med Irak. Till ett värde av mer än 10 miljarder dollar.
Samtidigt påverkas Irak för att frigöra sig från sitt beroende av gas-och elektricitetsimport från Iran. Istället ska Irak samarbeta med GULF-staterna. Annars ger USA inte undantag från sanktionerna mot Iran.
Varje år skeppas pengar från USA till Irak från Iraks egna oljefonder som USA lade beslag på vid ockupationen. USA kan alltid hota med att sluta sända dessa pengar.

När Al-Kadhimi tidigare i år besökte Hashd al-Shaabis ledning (den folkliga mobiliseringen, PMU), lovade han dessa (flera av miliserna är proiranska) att i USA kräva att USA drog tillbaka sin militär.

Det är ganska uppenbart att en svag och korrupt klientregim som ska ta hänsyn till såväl USA:s som Irans intressen, inte kan uppfylla sina löften. Det finns inte reella förutsättningar.
Hoppet står till folkets vilja och förmåga till förändring. Och det under svåra förhållanden som den pågående repressionen, pågående coronaepidemi och motstånd från den klass som gynnats av ockupationen. och utländska intressen

I media råder tystnad. Irak måste få stöd för ett verkligt nationellt oberoende och USA måste lämna Irak. Främmande inflytande måste bort! Svensk militär måste tas hem.
Krigsbrott måste beivras!

GICJ (Geneva International Center for Justice) skriver i brev till FN och beklagar FN:s oförmåga att skydda det irakiska folket mot det ökande våldet från regeringsstyrkor och milis.

Intervju med den mördade aktivisten i Basra, dr. Reham Yacoub

Sopor i det "Nya Irak"
Så här ser det ut i många av Bagdads förorter

Al-Kadhimi i Vita Huset

Läs mer på IrakSolidaritets FB-sida
https://www.facebook.com/groups/IrakSolidaritet/

Kontakt: info@irakSolidaritet.se

Kontakt: info@iraksolidaritet.se